Hans mun är idel sötma
MIn vän är strålande vit och röd,
härlig framför tio tusen.
Hans huvud är finaste guld, hans
lockar palmträdsvippor, och svarta som korpen.
Hans ögon liknar duvor invid
vattenbäckar, duvor som badar sig i
mjölk och sitter invid bräddfull rand.
Hans kinder liknar välluktrika
blomsterängar, skrin med doftande
kryddor. Hans läppar är röd liljor,
de dryper av flytande myrra.
Hans händer är stavar av guld, besatta
med krysoliter. Hans midja är
formad av elfenben, övertäckt med
safirer.
Hans ben är pelare av vitaste marmor,
som vilar på fotstycken av finaste
guld. Att se honom är som att se
Libanon, ståtlig är han som en
ceder.
Hans mun är idel sötma, hela hans
väsende är ljuvlighet.
